Bogolan

Kort historik
Bogolan är ett västafrikanskt tyg och görs av flera olika folkgrupper, främst i Mali: bambara, bamana, senoufou, dogon, mfl. Det råder inga tvivel om att denna speciella teknik att färga och måla tyg har en mycket lång historia. Några arkeologiska fynd eller andra möjligheter att datera tekniken finns inte, men bogolantyger har troligen tillverkats i flera hundra år.

Bogolan, eller bogolan fini, betyder ”resultatet som ges av lera”. På engelska kallas också tygerna för just ”mud cloth”. Alla färger som används till färgbad och målning utvinns ur mineraler och växtdelar.

Hantverket att göra bogolan var traditionellt reserverat för kvinnor. Det var främst de äldre kvinnorna som tillverkade bogolan, då de inte längre orkade med hårt kroppsarbete. Varje tyg var genom sina mönster och färgkombinationer unikt och avsett för ett specifikt ändamål. Tygerna användes till bröllopsdräkter, jaktkläder, pagne (det traditionella tygstycket för kvinnor i Västafrika), byxor, festdräkter, mm. Mönstren var fulla av symboler. Idag har kunskapen om mönstrens betydelse och symbolik nästan helt försvunnit. De mönster man ser på moderna tyger utgår ofta från en mer estetisk synvinkel än från traditionen. Några namn på olika mönster kan du se i boken ”Textil i Afrika” här bredvid.

På 1980-talet började några konststudenter i Bamako, Malis huvudstad, att utforska och förnya bogolantraditionen. Det var ett led i målsättningen att använda lokala material och kunskap i det konstnärliga arbetet. Detta ledde till sex konstnärer bildade gruppen ”groupe Bogolan Kasobane”. Gruppen ställde ut på många platser i Europa och fransktalande Afrika med både abstrakt och föreställande målningar som utgick från bogolantekniken. Även modeskapare, t ex en malisk designer vid namn Chris Seydou, tog upp tekniken i sina kollektioner. Seydou arbetade tillsammans med lokala textilfabriker för att utveckla en industriell tillverkning av bogolantygerna.

I och med det stora intresset för bogolantyger finner vi idag en massproduktion av bogolaninspirerade tyger. Många unga, arbetslösa män och studenter i Bamako och många andra platser i Västafrika började producera förenklade versioner av de klassiska bogolanmönstren. Vi ser också en utveckling och experimentlusta med nya mönster och färger. Samtidigt är det mer och mer ovanligt att människor på landsbygden tillverkar bogolan på det gamla, tidskrävande sättet. Bogolantygerna har flyttat från landsbygden till städernas vardagsrum och moderna livsstil.


Tillverkningsprocessen
När bomullen plockats bearbetar kvinnorna den, bomullsfröna ska avlägsnas och bomullen spinnas. Därefter väver männen. De sitter utomhus, gärna i grupp, och väver tygband på smala vävstolar, ca 10-15 cm breda. Bandet rullas upp på rullar som till slut mäter 27 meter. Banden sys ihop till önskad storlek. Oftast sys banden för hand med lösa stygn för att bibehålla tygets smidighet och mjukhet. Det är nu dags att börja färgningsprocessen för att framställa bogolan. Processen består av många led med infärgning och tvättning och kan ta flera veckor i anspråk.

Första steget är att färga det vita bomullstyget i ett växtfärgningsbad, oftast gjort av löven från trädet ”n’galama” (lat. anogeissus leiocarpus). Tyget läggs sedan att torka i solen. Solstrålarna förstärker den gula färg som uppnåtts i färgbadet.

Hantverkaren arbetar på marken med alla verktyg och färgpytsar inom räckhåll. Lerfärgen som används får man genom att låta lera som samlats in på flodbottnen jäsa i en lerkruka i upp till ett års tid. Mönstren ritas på fri hand direkt på tyget. När mönstret är klart, fylls de tomma ytorna mellan mönstren ut. På traditionellt tillverkade tyger görs mönstret som ett negativ, dvs man målar allt som inte ska vara mönster, så att mönstret framträder där tyget inte är målat.

När mönstret har torkat, tvättar hantverkaren tyget noggrant för att få bort all överflödig lera. De partier som målats är nu svarta. Genom den kemiska reaktionen med lövbadet från grundfärgningen blir den svarta färgen i princip omöjlig att tvätta bort. För att få en än svartare färg kan processen upprepas från början igen. Om man har arbetat på traditionellt sätt, finns nu ett gult mönster i det svarta tyget. För att bleka de gula områdena appliceras en dekokt som innehåller kaustiksoda så att de bleks vita. Anledningen till att tyget först färgas gult för att sedan blekas till vitt igen hänger ihop med den kemiska reaktionen mellan järnoxiden i leran och garvsyran från löven som fixerar färgerna i bogolantygerna. Den gula infärgningen är alltså nödvändig för att processen ska fungera.

I tyger med olika bruna färger, har hantverkaren färgat/målat vidare med fler färger baserade på lera och olika mineraler och växter. Dessa färger fixeras med olika växter, t ex olika löv eller frukten från tamarinträdet,.

Dagens bogolan
I de förenklade bogolantyger man hittar idag används ofta schabloner istället för målning på fri hand och vissa kemiska färger används för att göra tillverkningen enklare och mindre tidsödande. Idag ser man också bogolan på alla slags textilier, t ex t-shirts, maskinvävda tyger, linnetyger.

Vi vill visa exempel på bogolantyger som finns att hitta på marknaden i Ouagadougou, huvudstad i Burkina Faso. Titta, känn och låt dig inspireras – bogolan är ett tyg för alla sinnen!

Källor: Textil i Afrika, Afrikagrupperna 1997
Fransk hemsida :
”au coeur du Mali” http://maliba.8m.com/bogolan/bogol1.htm